Brunkebergsåsen
Edsbacka är byggt på en del av Brunkebergsåsen, som bildades för 10000 år sedan, och har nordsydlig sträckning. Stora delar är idag bortschaktade för att ge plats åt bland annat tunnelbanan, moderna tiders infrastruktur och bebyggelse. Bland annat kan nämnas att Brunkebergstorg i Stockholm idag ligger 20 m lägre än då åsen sträckte sig i sin fulla längd och höjd dit.
Området Edsbackas historia går långt tillbaka till tiden före 1620-talet då Edsbacka krog och den gård uppfördes, som sedermera kom att bli Edsbergs säteri. I ett brev till kungen, som tidigare givit sitt godkännande till öppna ett värdshus vid Edsvikens nordspets, berättar proviantmästaren och fogden Henrik Olofsson 1629 att värdshuset och gården ”Eedzbacka” står färdigbyggda.
Det stora huset, Edsbergs slott, uppfördes c:a 1760. Men långt innan dess användes området flitigt då vikingarna förflyttade sina skepp på stockar mellan Edsviken och Norrviken. Historien från vikingatiden tog heraldikern Ejnar Kedja fast på när han arbetade fram Sollentuna Kommuns vapen, vilket fastställdes 1946 av HKH Gustav V. Kommunen gav då även ut ett vykort med vapnet som såldes till förmån för kommunens sommarkoloniverksamhet.
Fornlämningar
Fornlämningar i form av gravar, någon form av fästning/borg med mera finns på många platser runt om i Sollentuna. Dessa härrör sig från olika tidsåldrar, varav vikingatiden är den mest kända och nog också den tid det finns flest lämningar ifrån. Att det fanns fornlämningar på marken här är alltså inte unikt, men ger lite extra historiska vingslag.
Under perioden då marken användes till villabebyggelse värnades om dessa fornlämningar genom att de lämnades orörda och bildade en ”ö” mitt i Platåvägens dåvarande sträckning. I maj-juni1983 under själva planläggningen av nuvarande bostadsområde gjordes en arkeologisk utgrävning. Det som breddes ut i åsgruset var resterna efter likbål. Brända benfragment och de smycken samt ägodelar den döde haft på eller med sig, allt naturligtvis skadat i elden. Av skelettet blev inte mer kvar än vad som rymdes i ett en-liters lerkärl. Efter avtorvningen framkom sju anläggningar och därav fyra säkra gravar. Tre av dem var runda stensättningar med en diameter på mellan 9 och 12 meter och en höjd på c:a 0,5 meter. En av dem hade stora synliga kantstenar. Den fjärde var avlång med reser av en kantkedja, som var skadad av den dåvarande Platåvägen.
Stensättningarna dolde brandlager, ben- och brandgropar. I fyndmaterialet fanns föremål som genom jämförelser med andra gravar kan bindas till folkvandrings- och vendeltiden, det vill säga 500-700-talet. Arkeologerna hittade där fragment av ett svärdshjalt (svärdsfäste) av bron, järn nitar, ett trettiotal pärlor av glas och fjorton av brons, bitar av en kam, björnklor och armringsrester av brons med mera. Genom fyndet av pärlorna och armringen kan man dra slutsatsen att minst en kvinna blivit begravd här. Likaså visar den lilla biten av svärdshjalt på en mansgrav. Var nitarna suttit är svårt att gissa. Kanske hållit ihop en kista eller låda.
Fårhagen
Under tiden då marken ingick i säteriet användes marken för kreatursuppfödning, då den på grund av sin geografi inte lämpade sig för jordbruk. Marken benämns i tidiga ritningar som ”Tureberg Fårhagen”. Sollentunavägen, som tidigare var gamla ”Riks 1:an” mellan Stockholm och Uppsala, har sin sträckning längs föreningens västra sida. Tillsammans med järnvägen har den gjort mycket för utvecklingen i kommunen från en landsortsidyll med torp och gårdar till dagens förortskommun. I början av 1900-talet kom mer och mer villabebyggelse och egnahem, detta ledde till att marken delades upp, man bildade bland annat de två kvarteren ”Herden” och ”Herdinnan” och villatomter styckas och lämnades till försäljning. De flesta tomer bebyggdes strax därefter, även om några villor kom till så sent som på 1940-talet. Sammanlagt fanns nästan femtio fastigheter inom fyra kvarter på ett område, som sträckte sig mellan Landsnoravägen i söder Sollentunavägen i väster, Stubbhagsvägen i öster och I nordväst ett stort grustag.
Namnet ”Tureberg Fårhagen” tagen från tomtkarta nedan.
Av köpekontrakt från 1944 framgår att fastigheterna Edsberg 1:50 (1629 kvm) och 1:51 (1529 kvm) såldes för 2.200:- respektive 1835:-. Det ger ett kvadratmeterpris om 1,35 respektive 1,20. Det skulle i dagens penningvärde (maj – 2011) motsvara 26,40 respektive 23,48. Den procentuella prisskillnaden per kvm om 12,5% mellan dessa två tomter kan man spekulera runt. Av ena köpekontraktet framgår att av den totala köpeskillingen om 2.200:-, skulle 400:- erläggas vid underskrift av kontrakt och resterande skulle betalas av, under en 10 års period, med 90:- den 1 maj och 90:- den 1 november varje år. Det innebar att säljaren hade kvar en inteckning i fastigheten och agerade ”bank” emot köparen, vilket inte skulle förekomma idag.
1971 – Platåvägen 6
Från söder ledde den dåvarande Platåvägen upp på åsen ifrån Landsnoravägen, ungefär mitt emot den röda stugan hitom krogen. Senare schaktades den södra delen av åsen bort och därmed denna del av Platåvägen. Därmed fanns utrymme för den stora parkeringsplatsen nedanför Edsbacka.
1973 – Vy från Platåvägen ner emot Landsnoravägen och Edsbacka Krog
Edsberg 1:50 låg ungefär där idag Platåvägen 4 ligger och Edsberg 1:51 ungefär där Platåvägen 6 ligger. Det innebär att den tidigare sträckningen av Platåvägen gick rakt igenom C-huset (Platåv. 2+4) och gick sedan vidare längs B och A husen. Bakom dagens F-hus anslöt Platåvägen till Herdevägen, som gick mellan Sollentunavägen och Stubbhagsvägen.
Infart till Landsnoravägen från Sollentunavägen Augusti 1971
Från Sollentunavägen förde den smala och branta Herdevägen upp till Platåvägen. Den gick upp från Sollentunavägen straxt söder om ”Gröna huset”, svängde sedan av norrut och hade samma sträckning, som gångvägen bakom F-huset har där den går ner bakom föreningen. (Dock utan sista knixen mot söder innan den ansluter mot gångvägen.)
Ytterligare några meter söder om Herdevägen står fortfarande två gamla grindstolpar och bakom den två stora lindar. Den sista ägaren till den fastigheten flyttade därifrån 1970. Uppe på åsen fortsatte Djupdalsvägen norrut mot Frestavägen. Djupdalsvägen anslöt mot Herdevägen några meter väster om den gångväg, som idag finns ner norröver emot Djupdalsvägen och bostadsområdet där. Numera har Djupdalsvägen en helt annan sträckning.
Vägbygget som aldrig blev av
Under 1960-talet planerade kommunen att plana ut åsen och göra en ny sträckning av Sollentunavägen för anslutning till Frestavägen. Därför löste kommunen under några år ut alla villaägarna, vilka garanterades nya tomter på annan plats i kommunen. År 1970 var i stort sett alla fastigheter sålda, men vägbygget blev inte av och kommunen hyrde då ut villorna till de som tillfälligt behövde en bostad. Flera av villorna på Platåvägen blev alltså inte så långlivade, då de byggdes under 40-talet och revs redan i början av 80-talet. (Före 1985 var alla villor rivna.)
Erik Dahlgren – 2011